… och Gillian Maitland måste gifta sig med en varulv som hennes far valt ut – allt för att säkra flockens blodslinje. Ändå kan hon omöjligt glömma Ross Kavanaugh, amerikanen vars förbjudna smekningar fick henne att känna en passion hon aldrig tidigare upplevt. Men när Ross oväntat dyker upp i England är han inte längre den man hon en gång kände, utan en härdad före detta polis med en mörk hemlighet.
Upptäckten att de har en son tillsammans gör Ross än mer besluten att visa sig värdig Gillian, trots att han inte är renrasig. Men när Ross misstänks ligga bakom en rad mord och Gillian måste – sliten mellan plikt och begär – driva iväg honom. Trots att deras hunger för varandra bara ökar …
Jag vet inte om jag tycker att boken var så bra - förlåt susan, jag älskar dina böcker normalt, men vad hände? :o Jag menar, den här är nog den sämsta bok jag läst av dig. Den är ju inte jätte-dålig, men inte uppe i den nivån som du brukar skriva på! Den var VÄLDIGT seg i början, och sedan blev den väl bättre, men jag tycker att den var för förutsägbar! Jag menar - jag visste vem ''the bad guy'' var efter att ha läst 3 kapitel? Och sedan att Gillian och Ross skulle bli dökära igen, det står ju praktiskt taget på baksidan, och ändå var det det som nästan allt kretsade omkring, och det tog ett bra tag innan det hände också? Naej - du kan bättre Krinard! Jag ger boken nog ändå 3/5, för den är inte direkt dålig heller, det är bra karraktärer, bra fantasi och enkelt språk :)
Länge sedan jag skrev nu... 10 veckor eller ngt - inte för att jag räknar :$ I alla fall - jag har som sagt inte haft mycket tid över till att göra något, har så jäkla mycket i skolan, och har börjat sång nu och sådär... Men nu har jag faktiskt varit sjuk ett tag så emellan försöka sova och att hålla mig vid liv har mina enda vänner jag varit i kontakt med varit böcker... lånade av vänner (:P) så har 3 nya att skriva om, men börjar med att skriva om Nattens själ av Maggie shayne...
Nattens själ är den första delen i serien vingslag i natten (lite dumt att läsa den första sist, jag vet, men den är ju i alla fall fristående)
”Vi har ett själsligt band, Tamara. Neka inte, du har känt kraften i det när du ropar på mig i dina drömmar, när jag viskar ditt namn … Var jag än befinner mig kommer jag att höra dig. Tamara … du är en av de utvalda.” Samma obehagliga mardröm kryper över henne varje dag, och hur Tamara än kämpar kan hon inte hålla sig vaken. När hon vaknar minns hon inte om hon i drömmen flyr från något … eller till någon. Med natten följer sedan sömnlösheten och en stark längtan ut i mörkret, utan att hon förstår varför … Då hon en kall vinternatt för första gången möter den mystiske Eric Marquand blir frågorna fler. Varför känns Eric så välbekant och hur kan han väcka dessa overkligt intensiva känslor inom henne? Är Eric det Tamara tror att han är? Och vem är Tamara … egentligen? Hennes liv blir snart en verklig mardröm – en kamp för överlevnad – och hon ställs inför sanningar och val hon aldrig kunnat förutse …
Jag älskar denhär boken!!! Den är så hiiiiimla bra!!! Den har allt - mystik, kärlek, drama... supernatrual! Som ni alla nog har förstått har jag en förkärlek till dessa paranormala böcker :P Men den är kanonbra och jag hade inte förväntat mig något annat heller - Maggie Shayne är en av mina favoritförfattare (okej jag har enormt många men endå!) och jösses vad duktig hon är! Började läsa boken för 4 timmar sedan och har redan läst ut den - kunde bara inte lägga ifrån mig den ens vid matbordet! Och den är inte särskillt tunn och inte överdrivet lättläst eller så, men man lever sig bara in i den så lätt! Rekomenderas högt!!!!!!!!!!!! 5/5 :D <3
Länge sedan jag skrev nu... 10 veckor eller ngt - inte för att jag räknar :$ I alla fall - jag har som sagt inte haft mycket tid över till att göra något, har så jäkla mycket i skolan, och har börjat sång nu och sådär... Men nu har jag faktiskt varit sjuk ett tag så emellan försöka sova och att hålla mig vid liv har mina enda vänner jag varit i kontakt med varit böcker... lånade av vänner (:P) så har 3 nya att skriva om, men börjar med att skriva om Nattens själ av Maggie shayne...
Nattens själ är den första delen i serien vingslag i natten (lite dumt att läsa den första sist, jag vet, men den är ju i alla fall fristående)
”Vi har ett själsligt band, Tamara. Neka inte, du har känt kraften i det när du ropar på mig i dina drömmar, när jag viskar ditt namn … Var jag än befinner mig kommer jag att höra dig. Tamara … du är en av de utvalda.” Samma obehagliga mardröm kryper över henne varje dag, och hur Tamara än kämpar kan hon inte hålla sig vaken. När hon vaknar minns hon inte om hon i drömmen flyr från något … eller till någon. Med natten följer sedan sömnlösheten och en stark längtan ut i mörkret, utan att hon förstår varför … Då hon en kall vinternatt för första gången möter den mystiske Eric Marquand blir frågorna fler. Varför känns Eric så välbekant och hur kan han väcka dessa overkligt intensiva känslor inom henne? Är Eric det Tamara tror att han är? Och vem är Tamara … egentligen? Hennes liv blir snart en verklig mardröm – en kamp för överlevnad – och hon ställs inför sanningar och val hon aldrig kunnat förutse …
Jag älskar denhär boken!!! Den är så hiiiiimla bra!!! Den har allt - mystik, kärlek, drama... supernatrual! Som ni alla nog har förstått har jag en förkärlek till dessa paranormala böcker :P Men den är kanonbra och jag hade inte förväntat mig något annat heller - Maggie Shayne är en av mina favoritförfattare (okej jag har enormt många men endå!) och jösses vad duktig hon är! Började läsa boken för 4 timmar sedan och har redan läst ut den - kunde bara inte lägga ifrån mig den ens vid matbordet! Och den är inte särskillt tunn och inte överdrivet lättläst eller så, men man lever sig bara in i den så lätt! Rekomenderas högt!!!!!!!!!!!! 5/5 :D <3
Länge sedan jag skrev nu... 10 veckor eller ngt - inte för att jag räknar :$ I alla fall - jag har som sagt inte haft mycket tid över till att göra något, har så jäkla mycket i skolan, och har börjat sång nu och sådär... Men nu har jag faktiskt varit sjuk ett tag så emellan försöka sova och att hålla mig vid liv har mina enda vänner jag varit i kontakt med varit böcker... lånade av vänner (:P) så har 3 nya att skriva om, men börjar med att skriva om Nattens själ av Maggie shayne...
Nattens själ är den första delen i serien vingslag i natten (lite dumt att läsa den första sist, jag vet, men den är ju i alla fall fristående)
”Vi har ett själsligt band, Tamara. Neka inte, du har känt kraften i det när du ropar på mig i dina drömmar, när jag viskar ditt namn … Var jag än befinner mig kommer jag att höra dig. Tamara … du är en av de utvalda.” Samma obehagliga mardröm kryper över henne varje dag, och hur Tamara än kämpar kan hon inte hålla sig vaken. När hon vaknar minns hon inte om hon i drömmen flyr från något … eller till någon. Med natten följer sedan sömnlösheten och en stark längtan ut i mörkret, utan att hon förstår varför … Då hon en kall vinternatt för första gången möter den mystiske Eric Marquand blir frågorna fler. Varför känns Eric så välbekant och hur kan han väcka dessa overkligt intensiva känslor inom henne? Är Eric det Tamara tror att han är? Och vem är Tamara … egentligen? Hennes liv blir snart en verklig mardröm – en kamp för överlevnad – och hon ställs inför sanningar och val hon aldrig kunnat förutse …
Jag älskar denhär boken!!! Den är så hiiiiimla bra!!! Den har allt - mystik, kärlek, drama... supernatrual! Som ni alla nog har förstått har jag en förkärlek till dessa paranormala böcker :P Men den är kanonbra och jag hade inte förväntat mig något annat heller - Maggie Shayne är en av mina favoritförfattare (okej jag har enormt många men endå!) och jösses vad duktig hon är! Började läsa boken för 4 timmar sedan och har redan läst ut den - kunde bara inte lägga ifrån mig den ens vid matbordet! Och den är inte särskillt tunn och inte överdrivet lättläst eller så, men man lever sig bara in i den så lätt! Rekomenderas högt!!!!!!!!!!!! 5/5 :D <3
Jag har inte skrivit ngn bokrecension på ett tag, men just nu läser jag en bok som jag har lite svårt att komma in i... Jag älskar författaren, och har inte hjärta att lägga den ifrån mig utifall att det skulle bli så att den blir bättre snart... den är ju inte ENORMT dålig ändå... :-/ Bara svår att komma in i... Jag läser förresten Hunger av Susan Krinard :)
''Han kommer tillbaka, genom blod och åter blod, kan kommer tillbaka, djupt sårad, som jag, mänskligheten räddar henne, räddar hon mig?'' Gudinnan Nyx, svart ängel, P.C och Kristine Cast
Amanda Devereaux har en helt galen familj. Hennes mor och syskon är häxor och medier, och hennes tvillingsyster är vampyrjägare. Det gör att Amanda längtar efter ett lugnt, normalt liv med en vanlig pojkvän. Men så råkar hon hamna mitt i en attack som är riktad mot hennes syster, och vaknar hon upp fastkedjad vid en blond, snygg främling, Kyrian av Thracia. Det visar sig snart att han är allt annat än en vanlig kille. Han är en av mörkrets jägare, en odödlig krigare som jagar och utplånar vampyrer och daimoner. En passionerad och förbjuden attraktion uppstår genast mellan de båda och de måste snabbt hitta ett sätt att frigöra sig från varandra. Annars kommer de båda två att dö.
Jag skall nu inte säga att jag älskade boken, för det gjorde jag inte! Den var inte dålig - det är inte det jag säger, den var bara inte jättebra!
Den började däremot jättebra. En helt vanlig tjej, inga krafter eller något sådant... bara normal, och det var bra. Och det var inte ännu en bok där vampyrer är goda, utan dessa vampyrerna är helt igenom onda, och det går ut på att de måste förinta dem, eller hur man nu skall säga...
Men den blev lite seg mot slutet, det var liksom samma visa... det hände inget nytt... De är dragna till varandra, får inte vara tillsammans, hon är i fara, han måste skydda henne, han plågas av minnen och de måste hitta demonen som vill se dem båda döda... Men det var samma sak om och om igen...
Vad krävs för att skydda Nattens hus, och vad ska en desperat tjej göra för att skydda sitt hjärta från att vara brustet för evigt?
Zoey har återvänt, nästan helt återställd till sin plats som översteprästinna på Nattens hus. Hennes vänner är glada över att hon är tillbaka, men efter att ha förlorat Heath är det tveksamt om Zoey någonsin kommer bli densamma. Zoeys bästa vän, Stevie, Rae, har också problem: Hon känner alltmer för Refaim, en fågelmänniska! Men han är hennes farliga hemlighet, en hemlighet som isolerar henne från skolan, de röda eleverna, och till och med hennes bästa vänner.
Supervampyren Neferet är tillbaka i tulsa och åter den som bestämmer i nattens hus. Högsta prioritet på hennes ''att-göra-lista'' är att döda Zoey en gång för alla. Men Zoey lever skyddad av vampyrerna på den skotska ön Skye. Kanske skulle hon göra något hemskt mot någon av Zoeys äckligt lojala vänner, och samtidigt betala sin skuld på ett oskylldigt liv till mörkret?
För många andra väntar förändringar, insikter väcks som leder dem in på nya vägar. Ond blir god och god blir ond. Vem kommer att byta sida?
Vad skall jag säga? Jag börja bli lite trött på att säga att jag älskar boken, men tycker att karraktärerna är helt dumma i huvudet och inte kan tänka logiskt, och kommer på ideer och svar en halv bok efter att läsaren gjort det? Men jag skall jag säga då? Jag känner ju så gällande de fleste böcker, och framför allt denna serien, men jag älskar den så himla mkt ändå! :D <3 HEHEHEHEH :S :$
Men jag stör mig fortfarande så himla mycket på Zoey! Hon börjar boken med att vägra åka tillbaka till Tulsa. Okej jag fattar att hon är förbannad och ledsen över det här med Heath, men HALLÅ? Hela världens öde hänger faktiskt på henne, hennes vänner räknar med henne, Nyx räknar med henne, ALLA räknar med henne! Hon säger ju själv att med stora krafter kommer stort ansvar, men hon tänker inte ta det, men hon är inte direkt sen att utnyttja dem. Inte ens när en mycket nära och kär vän dör, och hennes andra vänner tappar livslusten, är det bara pliktkänslan som tvingar henne att återvända!? Jag blir så jäkla pissed off! :@
Vad krävs för att skydda Nattens hus, och vad ska en desperat tjej göra för att skydda sitt hjärta från att vara brustet för evigt?
Zoey har återvänt, nästan helt återställd till sin plats som översteprästinna på Nattens hus. Hennes vänner är glada över att hon är tillbaka, men efter att ha förlorat Heath är det tveksamt om Zoey någonsin kommer bli densamma. Zoeys bästa vän, Stevie, Rae, har också problem: Hon känner alltmer för Refaim, en fågelmänniska! Men han är hennes farliga hemlighet, en hemlighet som isolerar henne från skolan, de röda eleverna, och till och med hennes bästa vänner.
Supervampyren Neferet är tillbaka i tulsa och åter den som bestämmer i nattens hus. Högsta prioritet på hennes ''att-göra-lista'' är att döda Zoey en gång för alla. Men Zoey lever skyddad av vampyrerna på den skotska ön Skye. Kanske skulle hon göra något hemskt mot någon av Zoeys äckligt lojala vänner, och samtidigt betala sin skuld på ett oskylldigt liv till mörkret?
För många andra väntar förändringar, insikter väcks som leder dem in på nya vägar. Ond blir god och god blir ond. Vem kommer att byta sida?
Vad skall jag säga? Jag börja bli lite trött på att säga att jag älskar boken, men tycker att karraktärerna är helt dumma i huvudet och inte kan tänka logiskt, och kommer på ideer och svar en halv bok efter att läsaren gjort det? Men jag skall jag säga då? Jag känner ju så gällande de fleste böcker, och framför allt denna serien, men jag älskar den så himla mkt ändå! :D <3 HEHEHEHEH :S :$
Men jag stör mig fortfarande så himla mycket på Zoey! Hon börjar boken med att vägra åka tillbaka till Tulsa. Okej jag fattar att hon är förbannad och ledsen över det här med Heath, men HALLÅ? Hela världens öde hänger faktiskt på henne, hennes vänner räknar med henne, Nyx räknar med henne, ALLA räknar med henne! Hon säger ju själv att med stora krafter kommer stort ansvar, men hon tänker inte ta det, men hon är inte direkt sen att utnyttja dem. Inte ens när en mycket nära och kär vän dör, och hennes andra vänner tappar livslusten, är det bara pliktkänslan som tvingar henne att återvända!? Jag blir så jäkla pissed off! :@
I Maines bergstrakter finns en stad befolkad av varulvar. Där har de levt sedan urminnes tider, i skydd av de djupa skogarna och i harmoni med de få människor som fått kännedom om deras existens. Men nu har allt förändrats för en grupp rebelliska varulvar har fått smak på människokött … och deras senaste villebråd är Michaela Doucet.
Brody Carters uppdrag var långt ifrån enkelt … Om det inbegripit en annan kvinna skulle det ha varit så mycket lättare. Men nu gällde det Michaela Doucet. Han kände knappt den provokativa cajunkvinnan, trots det hemsökte hennes vackra ansikte hans drömmar. Han visste att kvinnor som Michaela aldrig blev intresserade av män som han – män som var tillräckligt ärrade av livet för att vända resten av världen ryggen. Men det spelade ingen roll, han var tvungen att skydda Michaela från varulvarna som ville se henne död. Även om hans beslut skulle förändra hela hans tillvaro. Även om det var galenskap. Han hade inget val. Han hade aldrig haft något val …
Jag har längtat SÅÅÅ efter den här boken och asså gudinnaaa!!! Så tjortovski bra!!! :D LOVE LOVE LOVE!!! :D Jag brukar ju alltid störa mig på folk som inte vågar erkänna sina känslor för varandra (de har ju knappast ngt att förlora?) - men inte här! Nej för man förstår verkligen varför de håller käften om det :D Jag gillar det.
Och nu kan jag säga HA-HA till alla ni som trodde att jag hade fel om vem som var den skylldige! Jag hade rätt - både om vem det var och motiv! :) Det tyckte jag var bara bra för det är både kul att ha rätt och har aldrig gillat snubben som var skylldig :)
I alla fall - älskar boken och rekommenderar till alla! Alla och punkt! :D 5/5 :D <3
Skola/Jobb: Coldwater high school, deltidsjobb på Borderline Bar and Grill
Intressen: Pool/ Biljard
Bästa vän: Rixon
Förhållande: Nora Grey
Övrig fakta:
Patch var rätt så svår att föreställa första gången jag läste boken. Jag fick som 10 olika bilder på hur han skulle se ut, men andra gången jag läste den så fick jag en rätt så klar bild. Han beskrivs som att han har en väldigt mörk utstrålning. Svart hår, svarta ögon, svarta kläder, skinnjacka - and so on. Han har en väldig bad-boy attityd, och jag tror att det faktiskt är det som gör honom så attraktiv! Visserligen så beskrivs han som oemotståndligt sexig, men jag tror att utan sin självsäkra och sexiga attityd så vore han inte hälften så sexig som han beskrivs!
Han är fallen ängel. Anledningen till att han föll är att han blev kär i en kvinna på jorden, och trodde att om han kom ner till jorden och besatte en mänsklig kropp skulle han bli människa. Han hade (uppenbarligen) fel, och på vägen tillbaka till himmelen stoppades han av några hämdänglar som slet av honom vingarna. Under 1800-talet tvingade han nefilen Chauncey Langeais att svära trohets-eden till honom, för att kunna ta över hans kropp 2 veckor varje år, under marchechvan.
Innan han föll var han ihop med dödsängeln Dabria Green.
Patch började på CHS för att komma nära Nora Grey, som blev hans biologipartner, för att kunna offra henne och bli människa. Han gjorde det aldrig.
Patch har på ryggen ett v-format ärr från hans vingar.
Patch fick sitt smeknamn eftersom att han under en tid gillade boxning ( oftast utan handskar ;P ), men han var inte särskillt duktig och brukade ofta bli ''patched up''.
Hans bästa vän är den fallne ängeln Rixon.
Han spenderar mycket tid på bo's arcade och spelar pool (biljard).
Lade precis upp min dream-cast till house of night filmerna som sägs komma ut snart ( :D ) på youtube, tänkte bara dela den här också... Vad tycker ni? :)