tonarsbokentipsen

Part 2 in the serie about the Bennedict family :D

I Maines bergstrakter finns en stad befolkad av varulvar. Där har de levt sedan urminnes tider, i skydd av de djupa skogarna och i harmoni med de få människor som fått kännedom om deras existens. Men nu har allt förändrats för en grupp rebelliska varulvar har fått smak på människokött … och deras senaste villebråd är Michaela Doucet.

Brody Carters uppdrag var långt ifrån enkelt … Om det inbegripit en annan kvinna skulle det ha varit så mycket lättare. Men nu gällde det Michaela Doucet. Han kände knappt den provokativa cajunkvinnan, trots det hemsökte hennes vackra ansikte hans drömmar. Han visste att kvinnor som Michaela aldrig blev intresserade av män som han – män som var tillräckligt ärrade av livet för att vända resten av världen ryggen. Men det spelade ingen roll, han var tvungen att skydda Michaela från varulvarna som ville se henne död. Även om hans beslut skulle förändra hela hans tillvaro. Även om det var galenskap. Han hade inget val. Han hade aldrig haft något val …

____________________________________________________________________________________________

Jag har längtat SÅÅÅ efter den här boken och asså gudinnaaa!!! Så tjortovski bra!!! :D LOVE LOVE LOVE!!! :D Jag brukar ju alltid störa mig på folk som inte vågar erkänna sina känslor för varandra (de har ju knappast ngt att förlora?) - men inte här! Nej för man förstår verkligen varför de håller käften om det :D Jag gillar det.

Och nu kan jag säga HA-HA till alla ni som trodde att jag hade fel om vem som var den skylldige! Jag hade rätt - både om vem det var och motiv! :) Det tyckte jag var bara bra för det är både kul att ha rätt och har aldrig gillat snubben som var skylldig :)

I alla fall - älskar boken och rekommenderar till alla! Alla och punkt! :D 5/5 :D <3

Dessa böcker fick jag;

”Jag fick sällskap tillbaka till rättssalen av en brottsofferassistent, en äldre dam. Fram till dess hade de varit noga med att jag skulle slippa använda samma ingång som Richard, min styvfar. Dold bakom håret hade jag hittills kunnat undvika att se på honom, minnas hans ansikte alltför tydligt. När jag kom tillbaka in genom dörren med huvudet sänkt såg jag ett par skor som spärrade vägen för mig. Jag tittade upp, rakt in i ett ansikte som gjorde mig sjuk av rädsla.”

Från det hon var fyra år bar Jane Elliott på en fruktansvärd hemlighet. Hon var sin styvfars slav – på alla sätt. Den lilla fången är den sanna berättelsen om en flicka som blev kuvad, trakasserad och sexuellt utnyttjad av sin endast fjorton år äldre styvfar. Hon hölls fången i en psykisk och fysisk mardröm i sjutton år – tills hon en dag slog tillbaka.

______________________________________________________________________________________________

Det är den första bok jag läst på länge, och det känns underbart att vara tillbaka i böckernas värld, även med en hemsk och sorlig bok som den här.

Anledningen till att det står okänd/ Jane Elliot på författare, är den att hon inte uppger sitt verkliga namn.

Jag kan nog inte säga att jag har något ''rättvist'' tycke om bokens huvudperson, eftersom att jag inte varit i hennes sits själv. Jag menar, först tänkte jag - hon är ju galen som inte går till polisen! Men när jag sedan började tänka på det kan jag ju inte säga någonting om det, eftersom att jag som sagt inte själv varit i den sitsen. Det är ju en sak att säga att man skulle våga och göra någonting, men en helt annan sak att fullfölja det.

Hur som helst - en mycket sorlig bok, och jag grät minst 3 gånger. Jag tycker där emot att slutet var en aning vagt - jag menar, man förstod liksom inte riktigt hur det gick?

Men jag skulle ge boken 3.5/5 :-)

”Jag fick sällskap tillbaka till rättssalen av en brottsofferassistent, en äldre dam. Fram till dess hade de varit noga med att jag skulle slippa använda samma ingång som Richard, min styvfar. Dold bakom håret hade jag hittills kunnat undvika att se på honom, minnas hans ansikte alltför tydligt. När jag kom tillbaka in genom dörren med huvudet sänkt såg jag ett par skor som spärrade vägen för mig. Jag tittade upp, rakt in i ett ansikte som gjorde mig sjuk av rädsla.”

Från det hon var fyra år bar Jane Elliott på en fruktansvärd hemlighet. Hon var sin styvfars slav – på alla sätt. Den lilla fången är den sanna berättelsen om en flicka som blev kuvad, trakasserad och sexuellt utnyttjad av sin endast fjorton år äldre styvfar. Hon hölls fången i en psykisk och fysisk mardröm i sjutton år – tills hon en dag slog tillbaka.

______________________________________________________________________________________________

Det är den första bok jag läst på länge, och det känns underbart att vara tillbaka i böckernas värld, även med en hemsk och sorlig bok som den här.

Jag kan nog inte säga att jag har något ''rättvist'' tycke om bokens huvudperson, eftersom att jag inte varit i hennes sits själv. Jag menar, först tänkte jag - hon är ju galen som inte går till polisen! Men när jag sedan började tänka på det kan jag ju inte säga någonting om det, eftersom att jag som sagt inte själv varit i den sitsen. Det är ju en sak att säga att man skulle våga och göra någonting, men en helt annan sak att fullfölja det.

Hur som helst - en mycket sorlig bok, och jag grät minst 3 gånger. Jag tycker där emot att slutet var en aning vagt - jag menar, man förstod liksom inte riktigt hur det gick?

Men jag skulle ge boken 3.5/5 :-)

Namn: Rosmarie ''Rose'' Hathaway

Hårfärg: Mörkbrun

Ögonfärg: Bruna

Skola/Jobb: St: Vladimirs

Intressen: Så gott som all fysisk aktivitet

Bästa vän: Vasilisa ''Lissa'' Dragomir

Föhållande: Bok 1 - ingen, bok 2 - Mason Ashford, bok 3 - Dimitri Belikov, bok 4 - halvt om halvt med Adrian Ivashkov och Dimitri, bok 5 - Adrian, bok 6 - Halva boken med Adrian men hela boken med Dimitri... :-/ :-S

Rose är en 17-årig Dhampir (Hälften vampyr, hälften människa) , och är en kaxig och självsäker tjej, som skulle göra näst intill vad som helst för de hon älskar. Hon har ett mentalt band till moroi-prinsessan Vasilisa Dragomir (Lissa), som är den sista i släkten Dragomir. Anledningen till att hon har ett mentalt band är att hon dog i samma bilolycka som hela Lissas familj, men Lissa lyckades (omedvetet) föra tillbaka henne till livet, tack vare att Lissa kontrollerar det 5:e elementet ande. Rose är därför skuggkysst, och kan förutom att läsa Lissas tankar och känslor, också se spöken (om hon inte är innanför en mur) se spöken, och dra åt sig de mörka känslorna som Lissa får som bieffekt av att använda ande.

När Rose och Lissa var 15 år rymde de från st: Vladimirs, för Lissas säkerhet. De visste inte vad som var fel, men de båda kände att Lissa var i fara. De lyckades förbli rymlingar i 2 år,  innan skolan äntligen lyckades spåra dem och föra dem tillbaka.

Rose blir då störtkär i sin lärare Dimitri Belikov (men han är bara 3 år äldre än hon själv), men eftersom att han är lärare och hon är elev kan de inte vara tillsammans... åtminstone inte så att någon vet om det...

Hennes mamma Janine Hathaway skickade henne till St: Vladimirs vid mycket ung ålder för att utbilda sig till beskyddare. Hon träffar inte sin pappa Ibrahim ''Abe'' Mazur förrän i bok 4, då hon inte ens är medveten om deras släktband... Hon har där emot knappt någon kontakt med sin mamma, och ingen med sin pappa innan detta.