tonarsbokentipsen

”Jag fick sällskap tillbaka till rättssalen av en brottsofferassistent, en äldre dam. Fram till dess hade de varit noga med att jag skulle slippa använda samma ingång som Richard, min styvfar. Dold bakom håret hade jag hittills kunnat undvika att se på honom, minnas hans ansikte alltför tydligt. När jag kom tillbaka in genom dörren med huvudet sänkt såg jag ett par skor som spärrade vägen för mig. Jag tittade upp, rakt in i ett ansikte som gjorde mig sjuk av rädsla.”

Från det hon var fyra år bar Jane Elliott på en fruktansvärd hemlighet. Hon var sin styvfars slav – på alla sätt. Den lilla fången är den sanna berättelsen om en flicka som blev kuvad, trakasserad och sexuellt utnyttjad av sin endast fjorton år äldre styvfar. Hon hölls fången i en psykisk och fysisk mardröm i sjutton år – tills hon en dag slog tillbaka.

______________________________________________________________________________________________

Det är den första bok jag läst på länge, och det känns underbart att vara tillbaka i böckernas värld, även med en hemsk och sorlig bok som den här.

Anledningen till att det står okänd/ Jane Elliot på författare, är den att hon inte uppger sitt verkliga namn.

Jag kan nog inte säga att jag har något ''rättvist'' tycke om bokens huvudperson, eftersom att jag inte varit i hennes sits själv. Jag menar, först tänkte jag - hon är ju galen som inte går till polisen! Men när jag sedan började tänka på det kan jag ju inte säga någonting om det, eftersom att jag som sagt inte själv varit i den sitsen. Det är ju en sak att säga att man skulle våga och göra någonting, men en helt annan sak att fullfölja det.

Hur som helst - en mycket sorlig bok, och jag grät minst 3 gånger. Jag tycker där emot att slutet var en aning vagt - jag menar, man förstod liksom inte riktigt hur det gick?

Men jag skulle ge boken 3.5/5 :-)