tonarsbokentipsen

Maja skulle aldrig skada sig själ, aldrig avsiktligt som folk verkar tro. Ska man inte få såga av sig en tumspets utan att folk börjar oroa sig? Det vill säga - alla utom Majas mamma. Tvärtom är det Maja som oroar sig för henne. På en fest hon inte är inbjuden till träffar Maja tjugoåriga Justin, en supervarbal bilmekaniker med rosa byxor, som får henne att glömma allt om frånvarande mammor och avsågade tummar. Men sen läser Maja ett mejl som inte är till henne, ett mejl som gör ondare än alla sticksågar i världen.

_______________________________________________________________________________________________

Jag tycker att det är en mycket bra och framför allt väldigt annorlunda bok. Den är inte så deprimerande som den låter, för beskrivningen låter nog som om hon är en självmordsbenägen psykopat som skär av sig kroppsdelar hit och dit. Nej det är hon inte! Hon skär ju för det första inte av sig tummen med flit, utan slinter med sticksågen, och hon är inte självmordsbenägen, bara lite sorgsen och boken handlar ju om hur hon försöker hitta en väg ut ur det. Det är faktiskt så mycket mer i boken än det verkar vara vid första åsynen av beskrivningen. Hon sågar inte bara av sig en tumme och blir kär i en bilmekaniker, nej hon slinter som sagt med sågen så tummspetsen går av och doktorerna tycker inte det är nödvändigt att sy tillbaka den och det får alla att tro att hon är självmordsbenägen så att hon blir mobbad, och killen hon blir kär i råkar inte bara vara hennes mammas granne, utan också är 20 år gammal och hon själv skall fylla 16. Men det är som sagt en bra bok och rekomenderas till många! 3.5/5 :)

Maja skulle aldrig skada sig själ, aldrig avsiktligt som folk verkar tro. Ska man inte få såga av sig en tumspets utan att folk börjar oroa sig? Det vill säga - alla utom Majas mamma. Tvärtom är det Maja som oroar sig för henne. På en fest hon inte är inbjuden till träffar Maja tjugoåriga Justin, en supervarbal bilmekaniker med rosa byxor, som får henne att glömma allt om frånvarande mammor och avsågade tummar. Men sen läser Maja ett mejl som inte är till henne, ett mejl som gör ondare än alla sticksågar i världen.

_______________________________________________________________________________________________

Jag tycker att det är en mycket bra och framför allt väldigt annorlunda bok. Den är inte så deprimerande som den låter, för beskrivningen låter nog som om hon är en självmordsbenägen psykopat som skär av sig kroppsdelar hit och dit. Nej det är hon inte! Hon skär ju för det första inte av sig tummen med flit, utan slinter med sticksågen, och hon är inte självmordsbenägen, bara lite sorgsen och boken handlar ju om hur hon försöker hitta en väg ut ur det. Det är faktiskt så mycket mer i boken än det verkar vara vid första åsynen av beskrivningen. Hon sågar inte bara av sig en tumme och blir kär i en bilmekaniker, nej hon slinter som sagt med sågen så tummspetsen går av och doktorerna tycker inte det är nödvändigt att sy tillbaka den och det får alla att tro att hon är självmordsbenägen så att hon blir mobbad, och killen hon blir kär i råkar inte bara vara hennes mammas granne, utan också är 20 år gammal och hon själv skall fylla 16. Men det är som sagt en bra bok och rekomenderas till många! 3.5/5 :)

Från det att Duncan var fyra år gammal blev han utnyttjad av sin pappa. En fruktansvärd hemlighet som han bar på sina små axlar. Uppvuxen i ett hem där sjuka ritualer

Att spåra och döda varulvar som fått smak för människoött har upplagt all hans vakna tid. Men när Jermey Burns för första gången på tio år återser Jillian, kan han inte längre blunda för sanningen. Han är bunden till den vackra shamanen av en kraft så stark att den inte kan förnekas. Ändå vill ödet skillja dem åt - och driva blodsjägaren bort från hans hem.

När en konspiration hotar att splittra varulvsflocken måste Jermey bekämpa en mäktig fiende i de egna leden, och han har Jillian till sin hjälp. Och när de är klara med det - ja, då tänker Jermey se till att han får det han mest av allt vill ha... Jillian tillhör honom och denhär gången kommer han göra ALLT för att hon skall förstå det !

_______________________________________________________________________________________________

Jag vet inte direkt vad jag skall säga... vet inte vad jag skall tro... Eller  JOOO !!! De är идиот ! Eller på ren svenska - IDIOTER ! De misstänker helt fel person (enligt mig) och jag tycker det är helt uppenbart vem av medlemmarna i Förbundet som flockens högsta råd kallas (ungefär) som är skylldig... Och inte bara det - de är idioter och tjortovski fega (ursäkta språket) och vägrar erkänna för den andra hur de känner och virvlar in sig i det förflutna, och istället för att lita på varandra det minsta vänder de ryggen åt så fort det kommer minsta motgång ! Det är ju uppenbart att Jillian gör så eftersom det står där - svart på vitt, men när man tänker efter gör Jermey det också ! Jag blir så sjukt tjortovski irriterad på det ! Men på ett sätt skulle det ju inte ha blivit en historia om de skulle misstänkt den som jag misstänker direkt och bara hade fallit huvudstupa in i kärleken och strunta i vad andra sa. Det skulle inte bli en tillräckligt lång historia att få ihop till en bok.

Nu till var jag tyckte om den... Den var asgrym ! Trots det jag skrev alldeles nyss om att jag blir så irriterad och sådär... så tyckte jag verkligen om boken. Det kommer låta konstigt när jag berättar varför, eftersom att det var ungefär det som jag klagade på - men det var för att det fanns så mycket. Jag menar - kärlek som de försöker ignorera (i alla fall en av dem) och som också är förbjuden och mycket illa omtyckt av alla förutom ungefär fem personer, det finns magi, det finns mysterie, det finns action och framför allt finns det mycket att irritera sig på och samtidigt finna komiskt och passande till bokens karraktärer, som reagerar precis så som man trodde att de skulle, utifrån deras personlighet och egenskaper. En 4/5 bok :D

Mord. Kärlek. Svartsjuka. Och det yttersta offret.

Om två veckor kan Rose vara död. Vad är hon beredd att offra för att bevisa sin oskuld?

Drottningen är död och Rose Hathaway sitter fängslad för högförräderi. Men hennes planer krossas när Abe, hennes opålitliga far (och så kallade advokat), kommer med nyheten att Rose ska avrättas om två veckor. För första gången i sitt liv är hon riktigt, riktigt rädd. 
Samtidigt befinner sig Rose bästa vän Lissa vid hovet i en livsfarlig kamp om tronen. Men kanske finns det ett sätt att motarbeta de krafter som håller på att splittra moroi och bevisa Rose oskuld? Plötsligt står Rose och Lissa står inför den tuffaste utmaningen i sina liv. Tänk om de bara kan lyckas genom att offra det som betyder mest av allt i hela världen? Varandra.

_______________________________________________________________________________________________________________

Yttersta offret skrivs det skall vara den avslutande delen i vampire academy ( :'( ) och det är alltid enormt sorligt när en bok - särskillt en succe som denhär - tar slut. Det är inte bara slutet på en text som tryckts ihop till en bok. Nej det är så mycket mer än så... det är slutet på en hel historia. Alla karaktärerna, varelserna, historierna, legenderna, händelserna ... allt tar ju slut. Och jag måste bara säga att det inte alls var ett bra slut. Missuppfatta mig inte - det var en perfekt och underbar bok. Nej det är mer som... den kan ju inte sluta SÅ... jag menar... * morr *. Det är svårt att förklara om ni inte har läst boken - vilket ni ABSOLUT borde göra !!! Boken har allt (återigen!) mysterie, kärlek, problem, mord och... uppoffring. En solklar 5/5 :D !!!!! <33333

 

Hennes odödliga hjärta slår bara för honom …
På dagarna lever Allegra Chance ett äventyrligt liv bland artister och intellektuella i 1920-talets Greenwich Village. På kvällarna jagar hon i stadens mörka gränder, driven av en hunger som aldrig stillas. Här, i glittrets och omoralens näste, kan till och med en vampyr falla offer för köttets frestelser. Och en blick in i Griffin Durants guldfärgade ögon gör Allegra övertygad om att han inte är vilken man som helst … 

Trots att deras sort har varit dödsfiender under århundraden är känslorna emellan dem av ett annat slag. Men förhållandet hotas av krafter som inte vill ha en ny ordning bland mörkervarelserna. Snart verkar ett ras-krig oundvikligt och Griffin och Allegra måste kämpa för sin överlevnad – och för drömmen om en evighet tillsammans.

_______________________________________________________________________________________________

Efter serien vingslag i natten har jag nu (tydligen) börjat komma in på spåret där böcker kretsar omkring romanser igen. Efter en bit in i boken förstod jag att detta var en bok ur samma serie som svart natt som jag har skrivit om innan, eftersom att Dorian och Javier kom in som Rauls torpeder. Men nu skall jag recensera Midnattsjakt... I stor helhet kan jag säga att det är en ganska ok bok. Inte en succé direkt, men den är inte heller dålig. Men jag tycker det är lite jobbigt med sånna här böcker eftersom de inte går att dra alla kapitel över en kam. Vissa kapitel var väldigt bra, andra var mindre bra och vissa var bara långtråkiga, där det bara var en massa fakta... Jag tror nog att författaren har försökt att göra boken lite mindre seg i början genom att dra all fakta om vampyrerna och varulvarna allt eftersom den blir nödvändig, men faktum är att jag tycker att det bara gjorde den segare. Om all fakta hade kommit i början hade man vetat allt och ändå sluppit bli avbruten när man väl kommit in i boken av en massa fakta som inte är särskillt stort nöje att läsa men viktigt att veta för att hänga med i bokens handling. Som sagt förstörde det en hel del. Men - återigen - som sagt så var boken i helhet en ganska ok bok och eftersom att slutet var enormt bra läggs det till på pluss-sidan och boken förtjänar därför nog 3.5/5 :)