# Jagar i mörkret - Rhyannon Bird

Andra delen i serien blodsjägarna. Den första har jag skrivit om innan och den heter Kallad av mörkret...



De är halvblod och slits mellan två världar. Inget kan hindra deras jakt på rättvisa... och kärlek.

Att spåra och döda varulvar som fått smak för människoött har upplagt all hans vakna tid. Men när Jermey Burns för första gången på tio år återser Jillian, kan han inte längre blunda för sanningen. Han är bunden till den vackra shamanen av en kraft så stark att den inte kan förnekas. Ändå vill ödet skillja dem åt - och driva blodsjägaren bort från hans hem.
När en konspiration hotar att splittra varulvsflocken måste Jermey bekämpa en mäktig fiende i de egna leden, och han har Jillian till sin hjälp. Och när de är klara med det - ja, då tänker Jermey se till att han får det han mest av allt vill ha... Jillian tillhör honom och denhär gången kommer han göra ALLT för att hon skall förstå det !
_______________________________________________________________________________________________
Jag vet inte direkt vad jag skall säga... vet inte vad jag skall tro... Eller  JOOO !!! De är идиот ! Eller på ren svenska - IDIOTER ! De misstänker helt fel person (enligt mig) och jag tycker det är helt uppenbart vem av medlemmarna i Förbundet som flockens högsta råd kallas (ungefär) som är skylldig... Och inte bara det - de är idioter och tjortovski fega (ursäkta språket) och vägrar erkänna för den andra hur de känner och virvlar in sig i det förflutna, och istället för att lita på varandra det minsta vänder de ryggen åt så fort det kommer minsta motgång ! Det är ju uppenbart att Jillian gör så eftersom det står där - svart på vitt, men när man tänker efter gör Jermey det också ! Jag blir så sjukt tjortovski irriterad på det ! Men på ett sätt skulle det ju inte ha blivit en historia om de skulle misstänkt den som jag misstänker direkt och bara hade fallit huvudstupa in i kärleken och strunta i vad andra sa. Det skulle inte bli en tillräckligt lång historia att få ihop till en bok.
Nu till var jag tyckte om den... Den var asgrym ! Trots det jag skrev alldeles nyss om att jag blir så irriterad och sådär... så tyckte jag verkligen om boken. Det kommer låta konstigt när jag berättar varför, eftersom att det var ungefär det som jag klagade på - men det var för att det fanns så mycket. Jag menar - kärlek som de försöker ignorera (i alla fall en av dem) och som också är förbjuden och mycket illa omtyckt av alla förutom ungefär fem personer, det finns magi, det finns mysterie, det finns action och framför allt finns det mycket att irritera sig på och samtidigt finna komiskt och passande till bokens karraktärer, som reagerar precis så som man trodde att de skulle, utifrån deras personlighet och egenskaper. En 4/5 bok :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0