# Här ligger jag och blöder

Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg.

Maja skulle aldrig skada sig själ, aldrig avsiktligt som folk verkar tro. Ska man inte få såga av sig en tumspets utan att folk börjar oroa sig? Det vill säga - alla utom Majas mamma. Tvärtom är det Maja som oroar sig för henne. På en fest hon inte är inbjuden till träffar Maja tjugoåriga Justin, en supervarbal bilmekaniker med rosa byxor, som får henne att glömma allt om frånvarande mammor och avsågade tummar. Men sen läser Maja ett mejl som inte är till henne, ett mejl som gör ondare än alla sticksågar i världen.
_______________________________________________________________________________________________
Jag tycker att det är en mycket bra och framför allt väldigt annorlunda bok. Den är inte så deprimerande som den låter, för beskrivningen låter nog som om hon är en självmordsbenägen psykopat som skär av sig kroppsdelar hit och dit. Nej det är hon inte! Hon skär ju för det första inte av sig tummen med flit, utan slinter med sticksågen, och hon är inte självmordsbenägen, bara lite sorgsen och boken handlar ju om hur hon försöker hitta en väg ut ur det. Det är faktiskt så mycket mer i boken än det verkar vara vid första åsynen av beskrivningen. Hon sågar inte bara av sig en tumme och blir kär i en bilmekaniker, nej hon slinter som sagt med sågen så tummspetsen går av och doktorerna tycker inte det är nödvändigt att sy tillbaka den och det får alla att tro att hon är självmordsbenägen så att hon blir mobbad, och killen hon blir kär i råkar inte bara vara hennes mammas granne, utan också är 20 år gammal och hon själv skall fylla 16. Men det är som sagt en bra bok och rekomenderas till många! 3.5/5 :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0